När ska pusslet bli helt?

Livet är ett pussel, ett pussel som förändras allt efter att tiden går, man befinner sig i olika skeden i livet, man förändras och utvecklas, går in i olika faser i livet. Mycket händer i livet och man ska under dessa förhållanden hålla ihop sitt pussel och hålla bitarna på plats. Det är inte det lättaste och har man då ett barn med en funktionsnedsättning så blir detta lite mer knepigare.

Det kan vara svårt som det är att räcka till, duga och passa in överallt. Vara en del här och en del där. Leva upp till det som samhället anser att man ska kunna och som är en självklarhet. En självklarhet för många men som för andra, bla min son med autism inte alls är en självklarhet. Han vet inte hur han ska vara gentemot andra, han förstår inte att det gör ont på andra när man slåss, och slåss vad är det egentligen. Allt är en inlärningsprocess, en process som man brottas med varje dag i alla olika situationer. Men rättvisa, det vet han vad det är, han HATAR ( och det är ett starkt ord) verkligen HATAR orättvisa. Han vill att alla ska vara glada, alla ska må bra och ingen får vara utanför eller ledsen.

Det är en daglig utmaning i min familj att få det där pusslet att bli komplett, eller komplett blir det aldrig, utan snarare försöker jag forma vardagen efter Liams humör och dygnsrytm, checkar in och kollar av lite :) och då har jag fyra barn till som det ska anpassas efter också. Det är ett pussel som inte går att lägga klart. När man nästan fått allt på plats så glider det ut igen. Men jag tror att det viktigaste är att fokusera på det som verkligen betyder något och dom som är viktiga runtomkring oss :)

Älskar mina barn och så länge jag är glad och lycklig, positivt inställd till saker och händelser så ordnar sig resten. Mina barn är lyckliga barn...

Vi är en vanlig familj men med en pojke med en funktionsnedsättning.
Vi gör saker som alla andra fast på ett annat sätt :)

Kramar till alla där ute som är en del av vårat fantastiska liv.