NU KÖR VI ;)

Nästa vecka drar allvaret igång och alla höstens projekt börjar att ta sin form.
Det är skolstart för Julian, inskolningar på förskolan med Liam, Neo och Minoe. På onsdag får jag information om hur allt är upplagt och klart för Liam och på måndag är det info-möte med personalen. Möte på Prima, träffa Nicklas från autismcenter och ytterligare ett möte för att få ordning på hjälpen som finns att tillhandahålla från kommunen.

Det kommer att bli en intensiv och tuff period framöver men det är bara att ta en sak i taget och få ordning på alla rutiner som måste fungera när vardagen smyger sig på och det härliga sommarlovet är slut. Jag känner mig trött och lite låg efter en tuff period hemma, sommaren har varit underbar tillsammans med vänner och familj även om solen inte stått högst upp på himmelen varje dag men vi har gjort massor av skoj och barnen har haft det fantastiskt.

Jag har svårt att sova på nätterna just nu, är faktiskt lite oroad över min ena son, jag behöver ett svar, gärna igår känns det som ibland. Sommaren har varit bra, men någonstans där i allt det som är så bra så finns det ett tvivlan på sig själv. När man tänker för mycket, så mycket att man tappar fokus för en kort sekund men inser snabbt vilken bra människa jag är och vilken bra mamma jag är som kan läsa av mina barn och förstå deras bästa. Se vad dom behöver.

Alla människor gör fel och det ligger ofta en anledning bakom. Vissa saker är bättre än andra, men oavsett så måste man ge alla människor en chans att förändras till det bättre och våga guida dom till en bättre värld där det finns människor som bryr sig. Att tycka synd om sig själv och gräva ner sig resulterar inte i något bra men ibland behöver man en hjälpande hand som ett stöd på vägen. Alla vi människor har ett ansvar att hjälpa andra människor i vår närhet att må lite bättre och få en bättre självkänsla. Inte spela på ytligheter hela tiden utan faktiskt våga öppna sig ibland och vara lite naken.
Sluta beklaga sig om allt och bara vara. Jag är Cecilia, bara Cecilia :) och jag tror på mig själv, att jag är bra precis som jag är. Jag har mina mål och dom ska jag uppnå, oavsett storlek.

Tack Tanja för att du vägleder mig rätt och får mig att känna mig viktig och älskad. Jag vågar allt det där självklara nu och det är stort ;) Tack hjärtat <3

Linda för att du alltid finns där och lyssnar och stöttar, livet är inte helt utan dig <3

Marie för att du tagit min familj till dig och för att du finns i vårat liv <3

Alla andra underbara vänner som finns för mig och mina barn, ni är viktiga för mig.

Jag var tvungen att skriva detta så ni verkligen vet det, livet är för kort för att hålla inne på vad man känner för andra människor, det har jag dessvärre fått uppleva. Jag saknar dig Conny, livet är inte komplett utan dig storebror...


Godnatt och sov så gott :)