Varför är det så svårt?

Trött i kropp och själ, huvudet känns som bly och jag skulle kunna somna ståendes.

Var på ett intressant möte idag. Jobbigt och tungt men mest så blir jag ledsen när människor inte förstår hur man egentligen har det i sin vardag, hur verkligheten ser ut. Att man faktiskt vrider och vänder på allt som ett pussel för att det ska gå ihop med fyra små barn som alla ska ha sitt. Plus att jag har en stor tonårstjej som visserligen är väldigt självgående men som ändå kräver sin del.
Att jag har fantastiska människor i min närhet som ställer upp och ger mig avlastning för att jag ska kunna vara Cecilia och bara få andas ibland och göra sånt som jag gillar är verkligen guld för mig. Mina barn behöver att få vara ifrån mig ibland och likaså tvärtom. Man måste engagera sig och sätta sig in i sina barn för att kunna lära känna dom och verkligen veta vad deras bästa är. Jag önskar inget annat än att allt ska fungera och rulla på så smidigt som möjligt men just nu ser det väldigt mörkt ut och det känns som att vara på ruta 1 igen. Men jag är envis och ger mig inte i första taget, har jag sagt att jag ska fixa det här för barnens skull så gör jag det. Mina barn är mitt allt <3

Alla barn mår bra av rutiner och fasta regler, veta vad som gäller och att man har en viss framförhållning till förändringar i vardagen, även den allra minsta förändring är viktig att förbereda ett barn på och i synnerhet ett barn med ett funktionshinder. Tillit, ärlighet och trygghet är viktigt för ett barn att känna från en vuxen som står dom nära. Dom ska känna sig älskade och prioriterade, inte bortkastade och bortglömda.

Men jag tror på att det här kommer att bli bra och det kommer jag att kämpa för tills det blir så, jag kan gå över stock och sten för mina hjärtan här hemma.

Nu har jag fyra små mätta och nyduschade/nybadade små älsklingar här hemma som snart ska sova.
Fritids för Julian imorgon och dom små ska ut på äventyr, lite egentid med andra ord. Får se vad jag ska lägga den tiden på, sova kanske :) Känner att jag är glad trots allt och jag känner mig stark och tror på mig själv, det kommer att bli bra till slut :)

Tack alla underbara människor som finns i min närhet och förgyller min värld...