Låååångfredag idag och det snöar ute :( Vill ha sol,värme och lite positiv energi.
Låg och funderade igår på hur skolan ser ut, när jag gick i 4-6 va vi 14 elever på 1 lärare. Min son går på 6-års och dom är 54 barn fördelade i tre grupper. 40 killar och 14 tjejer. Nu när han ska börja i 1:an så blir dom 2 klasser med 27 barn i varje klass på en lärare....Mycket tankar och funderingar, fast dom har bra pedagoger och lärare på skolan. På skolan har dom även en särskola och en liten mindre klass med barn som inte klarar av att arbeta i större grupper. Dom har många duktiga pedagoger som jobbar med de barn som behöver extra stöd och vägledning genom skolan. En bra skola som passar alla barn oavsett funktionshinder eller inte.
Jag är väldigt engagerad i mina barn (som dom flesta föräldrar är såklart), vill deras bästa, lyssnar på deras åsikter och funderingar och försöker kompromissa fram en lösning på saker och ting som passar bra i våran familj :)
Men nu när Liam har fått sin diagnos så är känslorna blandade och just nu känns det som om luften har gått ur mig, känner mig tom och ledsen samtidigt som jag är jätteglad över att kunna hjälpa honom, att han får det stöd och den vägledning som han behöver....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar