Tankar och funderingar...

Nu är det klart med helgfamilj för Liam, det gick så snabbt och smidigt. Fick träffa en helt fantastiskt handläggare på kommunen som verkligen såg till Liams behov och vad som är det bästa för honom. Eftersom han har världens bästa gudmor som alltid finns där för honom så kommer det här bli så bra. Han har en plats där han är trygg, människor som älskar honom för den han är och han får ett bra miljöombyte. Jag hinner ladda lite batterier och längta ihjäl mig efter honom.

Men också så får framförallt storebror lite egentid med mamma, så även han får hamna i fokus.
Allting är ett pussel, hela vardagen går ut på planering och inte allför mycket impuls utfall. Min kalender MÅSTE planeras i varje minsta detalj, helst så ska det vara tomt på stress under veckans gång men ibland kan det bli svårt. Men det blir ju en vanesak efter ett tag, så för mig är det rutin numera.

Det är så jobbigt med alla blickar och kommentarer när man är ute och gör någonting om Liam får ett utbrott. Iskalla blickar, folk som viskar och andra som skäller ner en, ungdomar som skrattar åt honom. Tycker vi lever i ett jävligt dömande samhälle och det är så tråkigt att dessa barn som har olika svårigheter ska behöva få uppleva detta, att dom måste bli nertryckta och uppleva att dom är "mindre värda". Våra barn är fantastiska, intelligenta och otroligt smarta och roliga.
Ge alla människor en chans oavsett bakgrund eller handikapp. Allt detta beror ju på okunskap, så sprid lite kunskap om att alla är olika men lika mycket värda. Att ett barn gör på ett vist sätt beror på något, ta reda på problematiken, vad ligger bakom. Vad är det egentliga problemet?

Nu är det resurs för Liam som jag väntar på, men tyvärr så bor vi i en kommun där det sitter fel människor på fel post, och just i detta fall så är det verkligen så. Vi får se hur lång tid det tar innan vi får ett svar, det är ju en del planering och beslut som måste fattas efter att det är klart.
Men man får vara positiv och tro på att det löser sig på bästa sätt så brukar det gå vägen faktiskt.

Liam ska vara hos sin gudmor nu i helgen, och när jag lämnade honom på fm så får jag världens bamsekram, en superpuss och ett: "Jag älskar dig mamma", kärlek till tusen. Åh vad jag älskar honom och vad stolt jag är över alla hans framsteg och hans utveckling. Men framförallt så är jag så stolt och lycklig över att vara mamma till världens bästa kille med världens varmaste hjärta <3

Jag är stolt mamma till alla mina barn och dom är så speciella och unika på sitt sätt.
Dom gör mitt liv till något extra <3

Ha en toppenhelg alla där ute, för det tänker jag ha iallafall ;)