Hur tänker dom...

Har varit på autismcenter idag och det är helt sjukt vart samhället är på väg. Min son har rätt till intensivträning 20h/vecka på förskolan/dagmamma och 10h/hemma. Men det är upp till förskolan/dagmamman att bestämma om dom är beredda att satsa på honom. Dom kan alltså säga NEJ till intensivträning. Det är ju helt galet.

Så nu är jag förvirrad och lite ledsen. Nu behöver det inte bli den utgången för just Liam men det finns säkert barn som har rätt till mer träning än dom får i praktiken. Jag tror att allt detta kommer att lösas sig bra för Liam och att han får det bästa av allt i höst. Att vara positiv kommer man långt med.

Orkar inte skriva så mycket mer nu efter en händelserik dag med MYCKET innehåll...
En tuff dag med massor av negativa händelser :(

Vad är rätt?

Vad är rätt och vad är fel? Hur ska man veta att ens son som har en funktionsnedsättning (autism) får det bästa han behöver, den bästa träningen och det bästa stödet från samhället. Det är en balansgång som inte är av det lätta slaget och magen krampar för att jag som mamma varken vet ut eller in. Om Liam får resurstimmar så är det viktigt att det blir "rätt person" som hjälper honom med träningen och allt därtill. Om man redan från början har en magkänsla av att det inte känns rätt, vad gör man då?

Varför är det så svårt att få andra människor att förstå den oro som man har som föräldrar till ett barn med en funtionsnedsättning? Det verkar vara så lätt för många att bara ignorera och inte vilja förstå.
Vilket arbete, tid och tålamod som krävs för att få en fungerande vardag. Att som förälder tar man slut ibland och måste tanka lite extra. Det är ett pussel som ska läggas och det är inte det lättaste. Men vissa dagar är tipp topp och andra önskar man att man inte ens klivit ur sängen.

Idag har vi en bra dag, vi har tittat på när storebror haft fotbollsträning och sen blev det lite lunch. En bra fm med mycket skratt. Liam har blivit så mysig, så pussig och kramig. Han är så unik och speciell Liam, älskar mina underbara barn så mycket.

Det är jobbigt att det finns så många energibovar, folk som ska stjäla så mycket energi i onödan. Man måste respektera varandra och se till varandras olikheter och likheter. Bara för att jag tycker en sak så innebär det inte en annan sak, saker kan lätt misstolkas och det ställer till problem.
Men jag tror på att om man är positiv och lyhörd så kommer man långt, om man respekterar människor och har ett positivt tänkade så smittar det av sig. Att ha viktiga, riktiga och äkta människor omkring sig är superviktigt. Bara det bästa är gott nog!

Jag var på andra kurstillfället av "första steget" på autismcenter i veckan och det va så bra. Villka kursledare, Jag tycker att jag kan ganska mycket och är väl påläst men vilka människor och vilken feedback man får. Man förstår Liam och hans svagheter på ett helt annat sätt och får hjälp med olika situationer. Helt "amazing"!!!

Nu ska jag umgås med dom bästa denna lördag och bara njuta av min helg :)

Tänkvärt

Nu är det måndag och vardag igen, mycket att ta igen eftersom att förra veckan var lite knepig med sjukdomar m.m Men nu tar vi nya tag och ser framåt.

Det var en debatt på svt för ett par dagar sedan om ADHD och människor med en funktionsnedsättning och jag har fått tillåtelse att dela detta på min blogg. Det är dags att börja tänka efter lite nu...

Om journalister och de meningslösa frågorna

Jag tänker fortfarande på Debatt. Nu ett par dagar efter programmet funderar jag över den meningslösa diskussionen och om den fullkomliga okunskapen om vad människor med adhd och liknande diagnoser behöver kämpa med.

Som när David Eberhard i Eftersnack (jag vill verkligen inte vara dum mot någon speciell, men måste nämna detta för att göra det mer begripligt för er som läser), skakar på huvudet och beklagar om någon blir utsatt för att man är annorlunda, har en npf-diagnos, när jag förklarar att det är så. Jag blir förvånad att han inte känner till detta, han som jobbar med människor i utanförskap. Jag ser så mycket kamp här på min blogg, på facebook, via mejl, telefonsamtal och efter föreläsningar som jag håller i. Kanske ser man det inte för att man inte är "i" det?

Jag tänker på hur, skådespelerskan som säger sig kunna så mycket om barn för att hon ofta vikarierar på skolor när hon inte får skådespelarjobb, har fått sprida ut sig i Debatt och berätta om att "alla har vi lite adhd" eftersom man, verkar hon tro, liksom kastar diagnosen runt omkring sig för att man tycker att det är roligt att ha en diagnos. Hon eller kvinnan bredvid henne menar, på fullaste allvar, att man borde sätta ett tak på "hur många som får ha diagnosen adhd".

Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta i det läget av debatten. Jag sitter och vifftar som en tok, med Madelein, en annan mamma, bredvid mig som också vill säga något. Jag tänker på att det är märkligt att man från svt´s sida kan låta en så okunnig människa, med bara en massa tyckande i bagaget få sitta på bästa sändningstid och blaja om saker hon inte har aning om?

Hur kan man göra debatten så in i bänken förutsägbar och möglig genom att bjuda in folk enligt journalistmallen "1A". Nämligen; Någon som är kunnig i ämnet, gärna en från varje sida (fast det verkar ju nu när David Eberhard plötsligt "bytt sida" svårt att få tag på någon som tycker att adhd är en "hittepådiagnos"), någon som själv har diagnos, någon som är förälder och så det bästa av allt ett par stycken som tycker att adhd bara är trams utan att egentligen veta något och låta dem få en god stund av sändningstiden.

Sedan ställer man frågor enligt "1A" (fast man intervjuat via telefon, helt andra frågor) som till exempel "är det för mycket medicinering i gruppen", "tjänar inte läkemedelsföretagen bara pengar på de stackars barnen" (vilket läkemedelsföretag tjänar INTE pengar på medicin och i så fall på vilken sjukdom, skulle jag gärna vilja veta), "Frank, om du hade fått diagnosen när du var liten, hade du verkligen kunnat bli en så bra brottare", etc, etc. Bla, bla, bla...

Var är de nya frågorna?

Så som; hur är det att ha de här svårigheterna, vad behöver man hjälp med, hur ser din vardag ut, kan du berätta något som varit svårt för ditt barn, vad skulle du vilja ha av samhället, hur kan man göra för att få saker att fungera bättre för människor med funktionsnedsättningar inom det neuropsykiatriska funktionsområdet?

Är vi inte förbi frågorna som ställdes i programmet? Är det inte dags nu att ta det liiiiite vidare. Att prata om människorna, inte ifrågasätta dem. Att prata om vad vi, samhället behöver göra, inte om de skrivs ut för mycket medicin (för vilken människa i detta universum ger sitt barn medicin som det mår dåligt av eller som inte har någon effekt, eller för den delen kastar ut pengar på mediciner som inte gör någon nytta?).

Nej, om Belinda Olsson frågat mig om något som påverkat min dotter, vad jag tänker när jag tänker på min dotters skolgång och hennes svårigheter så hade jag kunnat berätta mycket (precis som Victoria, Madeleine och alla andra i studion som har personlig erfarenhet av eländet man behöver kämpa mot bara för att man är lite annorlunda).

Jag hade till exempel kunnat berätta om den morgonen i sjätte klass då jag följde min dotter till skolan. Hon ville visa sina klasskamrater valpen vi hade hemma hos oss. Dagen innan hade en annan klasskamrat haft med sig sin hundvalp och hela klassen hade varit framme och klappat, hälsat och pratat med valp och matte. Idag ville min dotter visa sin familjs nya valp. Vi gick dit, med valpen i famnen - bara för att uppleva att ingen av klasskamraterna ägnade min dotter och hennes valp en endaste liten blick. Alla vände tyst ryggen åt henne. På den tiden var den värsta mobbningen över för min dotter... På den tiden hade min dotters skola en fantastisk rektor som gjorde allt som stod i hennes makt att försvara min dotter mot mobbning, att ge henne plats. Och ändå...

Hur man tar sig vidare från en sådan kränkning, en sådan skymf den dagen i skolan, vet jag inte, men min dotter gjorde det, medan jag tog valpen och gick hem igen.

En fråga kring det kanske hade fått både David Ebenhardt och tv-publiken att ana vilket helvete människor med adhd och andra npf-svårigheter behöver genomlida - dagligen...

Det är som sagt, dags att ta debatten vidare, inte OM adhd,add, autism, aspergers finns utan VAD vi skall göra för att förändra samhället och skolan så att barn och vuxna med adhd, add, autism, aspergers och liknande kan få en chans att lyckas.

Det är dags nu.

Det är dags att ta debatten några kliv ur mögelgarderoben...

Tycker att det är ett superbra inlägg, dela gärna om ni tycker desamma :)

Ha en bra måndag ;)

Tänk efter...

Jag var på en föreläsning för ett tag sedan (världens bästa föreläsning dessutom) med en föreläsare som verkligen bjuder på sig själv, lämnar ut sig själv. Är rak och ärlig och pratar så man verkligen fångas upp och blir helt fascinerad. Hon heter Lotta Abrahamsson, hon lärde oss att varje dag när vi vaknar så talar vi om för oss själva och för dom vi älskar och tycker om att:

Glöm aldrig att ni är bra precis som ni är <3

Ett budskap som verkligen visar att vem du än är, vad du än kommer ifrån, vilket funktionshinder du har, oavsett vad du har för bakgrund så ska man alltid känna att man ALLTID ÄR BRA PRECIS SOM MAN ÄR ;)

Har skrivit det förr men det tåls att säga igen. Döm ingen människa oavsett vad, utan plocka fram det fina och bra och jobba på det istället. Ingen människa mår bra av att höra sina brister och fel hela tiden, utan fokusera på det som är bra och fortsätt därifrån. Ingen människa är perfekt och felfri.

Min storebror gick bort för ett år sedan och det  är en stor saknad jag har efter honom. han hade inte det bästa livet men han var världens bästa kille. Så snäll, barnkär, och helt underbar. Glad och sprallig min Conny :) Han hade behövt att få höra dom orden varje dag, hade behövt få bättre självkänsla och bättre självförtroende. Han var en fantastisk människa som bara blev 33år. Jag saknar honom och det gör ont varje dag :( Jag hann aldrig tala om för honom hur mycket jag älskar honom och det gör ont i hjärta och själ.Världens finaste storebror <3 <3 <3

BEGRAVNING I FALUN

MIN ÄLSKADE STOREBROR ;)



Ha en bra torsdagskväll :)

VARDAG

Jag mår faktiskt väldigt bra just nu, har människor omkring mig som gör mig glad och som jag trivs tillsammans med. Härliga vänner som förgyller mina dagar och som finns där när man behöver dom som mest. Sen finns det ju alltid människor som måste finnas där och vara elaka och otrevliga. Man förstår inte hur dom orkar eller vad problemet egentligen är. Men det är bara att stå på sig och vara stark, inte alltid lika lätt som det låter men allt brukar lösa sig till det bästa i slutändan :) Det viktigaste är att man tar vara på dom människor man har omkring sig som verkligen betyder något och som lyfter upp en :)

MIN SON JULIAN HAR SKRIVIT MITT NAMN: CECILIA FRYKMAN ;)



Nu är det långhelg och den ska vi bara njuta av. Ska träffa en tjejkompis, shoppa, åka till en stor härlig lekpark med världens bästa barn :) och sen ska vi nog hinna med lite annat bus också. Sen blir massor av skratt och annat skoj så klart...  Så skönt att inte ha så många måsten, bara ta dagen som den kommer. 4 fantastiska dagar innan nästa veckas alla måsten kommer. Eftersom det har varit stängt hos barnens dagmamma då det har varit världens magsjuke snurr (elaka bakterier som kommer tillbaka dessutom) som måste få ett slut så har denna veckas måsten fått skjutas upp till nästa vecka :)

Liam har haft en bra vecka trots att den inte sett ut som den brukar. Vi har tagit en dag i taget och han har haft mycket morfartid och då mår han så himla bra. Jag ser fram emot hans arbete som snart ska börja, han har redan gjort massor av framsteg det senaste året. Ibland är det så klart ett steg fram och två steg bak men med en positiv inställning så blir det alltid bra till slut. Det gäller att ta det lugnt och fokusera på det som fungerar och det som inte fungerar hittar vi en lösning till.

VÄRLDENS GLADASTE TJEJ ;)


Det är skönt att få bara vara Cicci en stund och bara få vara och göra lite andra saker. Älskar att jag mår så bra, jag skrattar, umgås med mina vänner och bara njuter av livet. Älskar mina barn och dom mår också så himla bra. Mår dom bra, mår jag bra! Vilken skillnad det kan vara, livet är verkligen en bergodalbana, det gäller att hitta balansen och få allt allt att fungera och rulla runt.

Kram och njut av solen ;)

Tankar och funderingar...

Nu är det klart med helgfamilj för Liam, det gick så snabbt och smidigt. Fick träffa en helt fantastiskt handläggare på kommunen som verkligen såg till Liams behov och vad som är det bästa för honom. Eftersom han har världens bästa gudmor som alltid finns där för honom så kommer det här bli så bra. Han har en plats där han är trygg, människor som älskar honom för den han är och han får ett bra miljöombyte. Jag hinner ladda lite batterier och längta ihjäl mig efter honom.

Men också så får framförallt storebror lite egentid med mamma, så även han får hamna i fokus.
Allting är ett pussel, hela vardagen går ut på planering och inte allför mycket impuls utfall. Min kalender MÅSTE planeras i varje minsta detalj, helst så ska det vara tomt på stress under veckans gång men ibland kan det bli svårt. Men det blir ju en vanesak efter ett tag, så för mig är det rutin numera.

Det är så jobbigt med alla blickar och kommentarer när man är ute och gör någonting om Liam får ett utbrott. Iskalla blickar, folk som viskar och andra som skäller ner en, ungdomar som skrattar åt honom. Tycker vi lever i ett jävligt dömande samhälle och det är så tråkigt att dessa barn som har olika svårigheter ska behöva få uppleva detta, att dom måste bli nertryckta och uppleva att dom är "mindre värda". Våra barn är fantastiska, intelligenta och otroligt smarta och roliga.
Ge alla människor en chans oavsett bakgrund eller handikapp. Allt detta beror ju på okunskap, så sprid lite kunskap om att alla är olika men lika mycket värda. Att ett barn gör på ett vist sätt beror på något, ta reda på problematiken, vad ligger bakom. Vad är det egentliga problemet?

Nu är det resurs för Liam som jag väntar på, men tyvärr så bor vi i en kommun där det sitter fel människor på fel post, och just i detta fall så är det verkligen så. Vi får se hur lång tid det tar innan vi får ett svar, det är ju en del planering och beslut som måste fattas efter att det är klart.
Men man får vara positiv och tro på att det löser sig på bästa sätt så brukar det gå vägen faktiskt.

Liam ska vara hos sin gudmor nu i helgen, och när jag lämnade honom på fm så får jag världens bamsekram, en superpuss och ett: "Jag älskar dig mamma", kärlek till tusen. Åh vad jag älskar honom och vad stolt jag är över alla hans framsteg och hans utveckling. Men framförallt så är jag så stolt och lycklig över att vara mamma till världens bästa kille med världens varmaste hjärta <3

Jag är stolt mamma till alla mina barn och dom är så speciella och unika på sitt sätt.
Dom gör mitt liv till något extra <3

Ha en toppenhelg alla där ute, för det tänker jag ha iallafall ;)

DÅLIG VECKA...

Nu har en vecka gått sen jag skrev något. Dagarna har rullat på och jag har varit lite sjuk och supertrött.
I helgen så var det i vanlig ordning fotbollsträning för Julian och både storasyster och moster var där och tittade till Julian förtjusning. Själv gick jag hem efter halva träningen, hade ont i huvudet och halsen :( som senare blev värre så det blev att åka till farbror doktorn och pencillin. Så nu kan jag åter svälja och prata, plus att min energi är tillbaka. Känner mig jätteglad, ett leende på läpparna hela tiden. Kanske för att våren är här? ;)


Det har även gått magsjuka hos barnens dagmamma så det har varit fullt ös här hemma :) men nu är allt återställt igen och vardagen börjar ta sig an igen, nästan iallafall.

I söndags fyllde våran illa prinsessa år och det var kalas såklart :) 1år, stora tjejen! Det gick bra med Liam trots alla människor, det va en såndär dag då allting bara fungerade och flöt på, jättekul och skönt för honom. (han gick iväg och spelade sitt star wars emellanåt då det blev för jobbigt)

 MINOE 1ÅR <3

MAMMAS STORA TJEJ!



Veckan som gått har gått åt till att kurera sig, vart på jobbinterjuver, en liten kurs/föreläsning och en liten sväng på autismcenter igår. Liam var på sitt bästa humör och allt gick så himla bra. Han skrattade och lekte och byggde med både små och stor lego. (Hans favorit)
På onsdag nästa vecka börjar kursen "Första steget" på autismcenter, ska bli så inspirerande och roligt.

DET BÄSTA MINOE VET JUST NU ÄR NÄR NEO DRAR HENNE I SIN VAGN ;)

Nu har han kört sin medicin i 7 dagar och jag märker ingen större skillnad, han somnar bättre och lite fortare men han vaknar lika ofta under nätterna så jag ska ringa hans läkare imorgon så vi får följa upp detta och se hur vi ska gå vidare. Allt har en lösning.

Idag är det första dagen som han är där sen i torsdags förra veckan, och dom har varit i skogen. Något som Liam älskar! Att få plocka med kottar och pinnar, bygga och inspektera. Det är en oas för honom.

LIAM I SKOGEN MED "SIN BELLA"



Nu ska jag hämta min stora stora son i skolan och Liam hos sin dagmamma! Blir en mysig och skön promenad :)

Älskar mina små hjärtat <3 <3 <3
Tack alla där ute som gillar och läser min blogg

Medicin...

Liam var på Prima igår och fick medicin för hans dåliga sömn, Han somnar sent, vaknar ofta och sen när han vid 05:00 vaknar så  är det God morgon för honom "suck", inte så konstigt att vi båda är trötta.
Han fick Circadin 2mg som ska tas 2 timmar innan han ska sova. Första natten igår och jag kan bara tala om att tabletten hade motsatt effekt, så nu får vi se hur natten blir.
Någon som har erfarenheten av denna medicin eller annan medicin för just sömnen?

Trygg i förskolan???

Läste en artikel idag:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/sma-barn-ska-ha-hamnat-i-torkskapet

Vad är det för jävla  idioter som finns i vårt samhälle. Helt sjukt....
Och på förskolan lämnar föräldrar sina barn för att tryggt kunna gå till sitt arbete och känna största tillit till personalen. Då man tror att personalen tar hand om sitt barn och jobbar på ett pedagogiskt och professionellt sätt så gör människan såhär istället. Vet även en annan förskola i Stockholm där två sk pedagoger gjort samma sak, tvingat i barnen mat, skrikit på dom m.m. Psykisk misshandel i många år, och då även utsatt barn med särskilt behov/funktionsnedsättning för detta.
Man kan ju undra vart detta samhälle är på väg. Jag blir iallafall mörkrädd. Då jag själv är pedagog och brinner för mitt jobb. Många frågor blir det såklart...

Är så glad att jag har världens bästa dagmamma till mina barn, en fantastisk människa som lägger ner själ och hjärta i barnen :)

Minoe har varit hos Lena ett par dagar och det har fungerat så himla bra, på måndag börjar hon hos Lena "på riktigt" :)

 Min lilla prinsessa fyller 1år på söndag

Sandlådelek hos Lena :)

Ha en bra kväll och njut i solen :)

UNDERBARA DAG ;)

Jag har haft en fantastisk dag med min lillasyster, min pappa och mina små trollungar. Har varit ute och lekt i parken, och pojkarna har lekt så bra ihop och verkligen haft så mysigt. Vi har plockat blommor, pinnar och massor av kottar så vi får se vad vi ska pyssla ihop senare i veckan eller till helgen. mina små skogstroll, älskar att gå i skogen och bara njuta av lugnet och all frisk luft. Fåglarna som kvittrar och barnens skratt :)

Vi har varit på Julians skolgård och lekt, ett litet stopp som alltid är lika uppskattat av barnen :)
Pojkarna fick uppleva ett riktigt race-lopp på fotbollsplanen när 4 killar körde fyrhjuling...

Min lilla prinsessa fyller 1år på söndag, tiden går fort. Jag som tyckte det inte var alls länge sen som hon lärde sig sitta... Men nu går hon och busar med sina bröder, riktigt stolt liten tjej. Idag när vi var ute så satte jag ner henne på marken så hon kunde gå lite med oss, men NEJ!! En helt hysterisk tjej som fick panik och inte alls ville vara där nere på marken själv :) Så då fick hon istället åka vagnen, hon är så söt. Helt fascinerad av alla träd som "rör sig", älskar "pippi fåglarna". Hon pratar och pratar och är så älskad av sina bröder. Liam har en speciell relation till sin lillasyster, han försvarar henne och ser alltid till att hon har det bra. Han "pratar" med henne och hon skrattar högt, som om dom har ett eget språk med varandra. Så gulligt :)

När vi kom hem idag och hade ätit så rensade jag ut båda klädskåpen i hallen, tog bort alla vinterkläder och fram med alla vårkläder. Ner i källaren med allt, rensat, rensat... Kollat igenom så pojkarna och Minoe har regnkläder, stövlar, vindbyxor, fleecetröjor, skaljackor osv osv
Allt finns nu till alla barnen, SKÖNT!
Hittade Minoes nya fina stövlar, fast hon gillade mer sin fina solhatt ;) Lilltjejen, redan så stor.

Nu ska jag umgås med min lillasyster, kolla film och käka glass (min största svaghet)

Imorgon väntar det nya äventyr för både mig och barnen :)

Tvärstopp...

Tisdag idag och strålande sol. Underbart väder och fantastiskt glada barn. Långpromenad med massa bus och lunchen är avverkad. Nu sover mina småtroll middag :) Dags att ta en skön dusch och sen blir det ut i det fina vädret för lite lek i parken.

Valborg 2012

Liam är så glad och positiv ( i dom flesta fall iallafall), han visar tydligt när något är fel eller inte känns bra. I morse skulle han åka med sin morfar och hälsa på "gammelfarmor" som ligger på mariahemmet på söder. Han klädde på sig och packade sin ryggsäck med starwars-gubbar, ritblock och pennor. ( Väskan är en väldigt viktig del för Liam, där har han med sig saker som är viktiga för honom. Saker som han kan använda i jobbiga och tuffa situationer)

Hur som helst så åker dom iväg idag (morfar och Liam), allt är toppen och han är glad. Efter ca:1 timme ringer min telefon, Liam vägrar gå in till min farmor, det blir tvärstopp och ingenting kan få honom att ändra sig. Han är superledsen och bara skakar. det var bara att åka hem igen. Nu sitter han i soffan och spelar sitt DS. Han vill inte ha lunch eller någonting annat. Bara sitt DS med starwars.
mammas lilla skrutt ;)

Mammas lilla cooling

Mammas stora cooling'


Han äter som en liten kråka, ingenting är gott nog. Ingenting duger åt honom. SUCK :)
Ska träffa läkaren från prima barn imorgon så får vi se vad hon säger om sömnen och maten.

Han träffade en dietist förut men sen av någon okänd anledning så upphörde den kontakten så nu måste vi ta tag i det igen :)

Ha en fortsatt trevlig tisdag ;)